Kunskapsbank · Mögel & inomhusmiljö
Äkta hussvamp — därför tas den på större allvar än annan röta
De flesta rötskador stannar där fukten finns. Äkta hussvamp gör inte det — den kan transportera sitt eget vatten och växa vidare in i torrt trä. Det är därför den behandlas som ett eget kapitel.
Äkta hussvamp (Serpula lacrymans) är en rötsvamp som bryter ned träets cellulosa — virket blir brunt, sprött och spricker upp i kubliknande mönster. Det som skiljer den från andra rötsvampar är dess ledningssystem: grova mycelsträngar som kan transportera vatten och näring flera meter, genom murverk och över material den inte ens livnär sig på. Den kan därmed sprida sig från den fuktiga startpunkten in i konstruktioner som i sig är torra.
Typiska miljöer är dåligt ventilerade utrymmen med långvarig fukt och tillgång till trä: torpargrunder, inbyggda syllar, bjälklagsändar i murverk, utrymmen bakom källartrappor. Synliga tecken kan vara brun kubröta, gråvita till gulaktiga mycelkuddar, och fruktkroppar med rostbrunt sporlager — sporerna kan lägga sig som ett rostfärgat damm i närheten.
Utredning före åtgärd — viktigare än någonsin
Eftersom spridningsförmågan är det farliga räcker det inte att byta det synligt skadade virket. En utredning ska fastställa artbestämningen — äkta hussvamp eller en mindre aggressiv rötsvamp, vilket ofta avgörs med analys av prov — samt angreppets verkliga utbredning och fuktkällan som startade det. Saneringen dimensioneras därefter, med marginal utanför synligt angrepp, och fuktkällan åtgärdas så att förutsättningarna försvinner.
Misstänker du hussvamp: riv och släng inte på eget initiativ, och vänta med att "torka ur och se". Felbedömningar åt båda hållen är dyra — en förväxling med vanlig röta kan leda till kraftig översanering, och en missad hussvamp till att angreppet fortsätter bakom de nya ytskikten. Det är ett besked värt att få på riktiga grunder.
Känner du igen dig? Läs om mögelutredning — eller beskriv vad du ser, så tar vi det därifrån.